1500-talet – reformationens århundrade

Under 1500-talet övergick den epok som kallas medeltiden i början av den nya tiden. I Europa blåste reformationens vindar, vilka också nådde Finland genom Sveriges kung Gustav Vasa. Under seklets lopp antogs de lutherska lärorna gradvis även i Åbo stift, vilket förändrade både kyrkans innehåll och dess yttre uttryck. Nya testamentet utkom för första gången på finska. Landets andra stift, Viborgs stift, grundades år 1554 för att svara för församlingarna i de östligaste delarna av riket.

Från och med mitten av seklet byggdes Åbo slott ut i stor omfattning på initiativ av hertig Johan, och ett hovliv i renässansstil gjorde sitt intåg i Åbo. En stor del av stadens borgare hade varit ättlingar till tyska hansaköpmän, men deras inflytande började nu övergå till inhemska borgare. Utrikeshandeln blomstrade och levnadsstandarden steg. Vid seklets slut bodde drygt 3 000 personer i Åbo.

Saligförklaringsfesten för biskop Hemming – medeltidens slutackord

Kommer du ännu ihåg medeltidsbiskopen Hemming? Om Hemming berättades det redan på 1300-talet, det kan du läsa om via denna länk.

Biskop Hemming, som avled år 1366, var starkt närvarande i Domkyrkan även efter sin död. Vid hans grav brann ännu i början av 1500-talet dagligen ett ljus. Människor trodde på Hemmings helighet och riktade förböner till den tidigare biskopen på samma sätt som man gjorde till andra helgon. Dessa uppfyllda förböner och andra mirakel i Hemmings namn började man dokumentera omkring femtio år efter hans död.

Under slutet av 1400-talet vände man sig till påven, eftersom man önskade att Hemming skulle bli ett andra lokalt helgon vid sidan av S:t Henrik. Antalet rapporterade mirakel var tillräckligt stort, och år 1497 gav påven Alexander IV tillstånd att flytta biskop Hemmings ben till ett relikskrin. Hemming saligförklarades – ett slags förstadium till helgonförklaring – och storslagna saligförklaringsfestligheter firades i Domkyrkan år 1514. Enligt festplanerna flög duvor i den med ljus upplysta kyrkan, och blomblad samt knäppande kardborrbollar regnade ner över folket.

Kanonisationsprocessen, det vill säga helgonförklaringen, avbröts dock i förtid. År 1527, drygt tio år efter saligförklaringsfesten, lösgjorde sig Sveriges kung Gustav Vasa från påvens makt, och reformationen i landet inleddes samtidigt som kanonisationsprocessen avstannade. Hemming hann aldrig helgonförklaras utan blev istället kvar som ”salige Hemming”.

Den salige biskop Hemmings relikskrin i trä kan fortfarande ses i Domkyrkan. I den mindre kista som finns inuti det skrin som syns på bilden förvarades reliker, det vill säga helgonlämningar. Denna lilla kista dateras till början av 1400-talet, och det är sannolikt dit Hemmings ben fördes. Det omgivande stativet tillverkades troligen inför saligförklaringsfesten. Efter reformationen, då relikskrinet blev överflödigt, flyttades det till sakristian och förvarades bakom lås och bom. Tack vare detta har relikskrinet, nästan mirakulöst, bevarats genom flera bränder ända fram till våra dagar.

Kung Gustav Vasa och inledningen av den svenska reformationen

Under den energiske svenske kungen Gustav Vasa (1496–1560) styrdes Sverige mot en tidigmodern stat. Den kung som kröntes år 1523 effektiviserade bland annat beskattningen, reformerade förvaltningen och stärkte kungamakten och staten, införde arvsmonarki och genomförde reformationen i riket.

Gustav Vasas inverkan på kyrkan var betydande. Redan under sina första regeringsår ingrep han i de tionden som kyrkan uppbar, men den stora vändpunkten låg ännu framför. I Wittenberg hade Martin Luther redan år 1517 offentliggjort sina berömda teser, vilket ledde till uppkomsten av den lutherska, protestantiska riktningen och till brytningen med den katolska kyrkan. Vid riksdagen i Västerås år 1527 beslöt man att genomföra reformationen och en reduktion av kyrkans egendom i riket. Gustav Vasa lösgjorde kyrkan från påvens makt och utropade sig själv till kyrkans överhuvud.

Gustav Vasas motiv för att anta den nya lutherska läran var huvudsakligen politiska och ekonomiska. När banden till påven kapades koncentrerades kyrkans makt i allt högre grad till kungen själv. Det blev till exempel kungens rätt att utnämna nya biskopar. Kyrkans inflytande minskade även i andra avseenden: biskoparna förlorade rätten att delta i det svenska riksrådet, som fungerade som kungens rådgivande organ. Kyrkans egendom konfiskerades i stor omfattning av kronan: gyllene altarredskap smältes ner, kyrklig jordegendom drogs in och kyrkans beskattningsrätt avskaffades.

Gustav Vasa införde också en klockskatt, vilket innebar att varje kyrka måste överlämna sin näst största klocka för att smältas ner och användas till att betala kungens skulder.

Vad innebar då den nya lutherska läran? Bland Martin Luthers viktigaste kritikpunkter fanns påvens makt, avlaten och i stort sett sådana inslag i den katolska kyrkan som saknade grund i Bibeln. Ordet blev centrum i den lutherska tron: all lära skulle baseras på Bibeln. Var och en skulle dessutom själv kunna läsa och höra Guds ord på sitt eget modersmål.

Helgonen hörde inte heller till den lutherska läran. I Domkyrkan avlägsnades helgonaltarna och relikskrin samt helgonbilder konfiskerades av kronan eller flyttades till vindar och förråd. Klostren upplöstes och den ståtliga biskopsborgen i Kustö beordrades att rivas. Dess stenar användes vid utbyggnaden av Åbo slott. Lutherska präster fick gifta sig, och prästersläkter började uppstå. Den första gifta finska prästen var reformens förgrundsgestalt, domkapitlets arkediakon Peder Särkilax.

Som en följd av reformationen blev kyrkorna fattigare, undervisningen och omsorgen om de sjuka försämrades och den glans och prakt som Domkyrkan samlat under sin katolska historia försvann. Som för att avsluta medeltidens kapitel brann Domkyrkan år 1546 och förstörde nästan helt den medeltida träinredningen. Samtidigt gav reformationen impulser till ett nytt sätt att utöva tron, till det finska skriftspråkets framväxt och på lång sikt till hela folkets bildning.

Reformationsbiskopen Mikael Agricola och det finska skriftspråkets födelse

Redan under medeltiden hade man predikat på finska i kyrkorna, även om mässorna sjöngs på latin. Enligt Luthers lära skulle dock var och en själv kunna läsa om sin tro på sitt modersmål. Ordet blev den lutherska gudstjänstens och troslivets kärna. Den första gudstjänsten på svenska hölls i Domkyrkan år 1536.

Medan kronan tog hand om konfiskeringen av kyrkans egendom låg uppgiften att förankra den nya läran hos biskoparna. Reformationsbiskopen i Finland var Mikael Agricola (Mikael Olavinpoika, ca 1510–1557). Den i Pernå födde Agricola reste efter sin prästvigning för vidare studier till Wittenberg, där han blev elev till Martin Luther. I Tyskland fick Agricola ta del av den lutherska läran på nära håll, och han tog med sig dessa idéer hem då han återvände till Finland som magister. År 1539 blev Agricola rektor för Katedralskolan.

Finska hade talats i landet i århundraden, men språket saknade en etablerad skriven form. Agricola tog därför itu med att skapa ett finskt skriftspråk. Hans första verk, och samtidigt den första finskspråkiga boken, Abckiria, utkom år 1543 och innehöll både katekes och abc-bok. Ur Agricolas penna föddes centrala kyrkliga texter och översättningar som underlättade prästers arbete och predikan på finska. En finsk översättning av Nya testamentet publicerades år 1548. Agricolas mål var att översätta hela Bibeln till finska, men projektet strandade på bristande finanser.

År 1554 utnämnde Gustav Vasa Agricola till biskop i Åbo stift. Under sin biskopstid förankrade Agricola den lutherska läran i stiftet. År 1557 reste Agricola som Finlands representant i kungens fredsdelegation till Moskva, eftersom långvariga gränstvister mellan svenskar och ryssar hade orsakat oro. På hemresan insjuknade Agricola plötsligt och avled. Han begravdes i Viborg, men hans exakta gravplats är okänd. Troligen fick Agricola sin sista viloplats under golvet i Viborgs gamla domkyrka. Helga Korsets kapell i Domkyrkan fick namnet Agricolakapellet under Agricolas jubileumsår 2007.

Vi använder än i dag i finska hundratals ord som Agricola skapade i sitt arbete. Till dem hör bland annat omatunto (samvete) och hallitus (regering).

Reformationsarbetet fortsatte även efter Agricolas tid genom hans efterträdande biskopar. Från riksdagen i Västerås tog det nästan sju decennier innan den lutherska läran fullt etablerats i landet. Först vid kyrkomötet i Uppsala år 1593 antogs lutherdomen som Sveriges statsreligion.

Paul Juusten och ”Finlands biskopskrönika”

En annan betydande reformationsbiskop varPaul Juusten (ca 1520–1575). Juusten, som kom från Viborg, studerade liksom Agricola vid Wittenberg som elev till Martin Luther. Han var biskop i Viborgs stift under åren 1554–1563 och därefter biskop i Åbo stift fram till 1575.

Som biskop fortsatte Juusten reformationsarbetet i Finland, men han är än mer känd som Finlands första namngivna historieskrivare. Hans latinskspråkiga verk Finlands biskopskrönika, ursprungligen Catalogus et Ordinaria Successio Episcoporum Finlandensium, publicerades på 1570-talet.

Med hjälp av föregående biskopars anteckningar och nedtecknade samtida berättelser samlade Juusten uppgifter om de biskopar som före honom lett Åbo stift. På basis av detta skrev han deras biografier samt skildrade deras betydelse och gärningar i stiftet. I förordet till sitt verk framhöll Juusten dessutom hur de tidigare biskoparnas handlingar kunde tjäna som både lärdom och tröst för framtidens biskopar.

Till skillnad från många av sina samtida historieskrivare försökte Juusten inte skapa en förhärligad forntid eller svartmåla de katolska medeltidsbiskoparna. Av denna anledning är Finlands biskopskrönika fortfarande ett av de viktigaste källverken för kunskapen om Domkyrkan och Åbo stift under medeltiden och reformationstiden.

Juusten avled år 1575 och begravdes i Domkyrkans medeltida huvudkor, framför de nuvarande korförstäverna. Hans exakta viloplats är dock okänd.

Därför har jag samlat de finska biskoparnas namn och livsskeden sådana som våra föregångare tidigare har lämnat dem efter sig. Där de slutat, där har jag fortsatt.