Kakskerta kyrka
Kakskerta kyrka är en viktig helgedom för öborna och en av de tre kyrkorna i Martinsförsamlingen. Kyrkan är vackert belägen i en frodig vik och är en populär vigselplats. Kyrkans historia sträcker sig tillbaka till 1760-talet.
Kakskerta kyrkoväg 110, 20960 Åbo
Öppet i samband med evenemang och enligt överenskommelse.
040 341 7497
vaktmästare
Max 240 personer
Tillgänglighet
Betydande hinder
- tunga dörrar, portar på kyrkogården
- trappor till altaret
- Inga handikapptoaletter
Utrustning i lokalerna
Kyrksalen har plats för 240 personer.
Toaletter finns i servicebyggnaden.
- Dopfunt
- Parkering
- Piano/flygel
- Toalett
Bokningar och förfrågningar
Vigslar och dop: Bokningstjänsten, 040 341 7011, turku.varauspalvelu@evl.fi, må-fre kl. 9-15
Begravningar: gravkontoret, 040 341 7253, turku.hautatoimi@evl.fi må-fre klo 9-14
Boka konsert: Församlingens kantor
Andra bokningar: Församlingens sekreterare, 040 341 7422
Kyrkan som festlokal
Kakskerta kyrka som är belägen vid havsstranden är en populär kyrka för sommarbröllop. På grund av den goda akustiken brukar det också ordnas konserter i kyrkan.
Parkeringsplatser och ankomst
Det finns en parkeringsplats vid Kakskerta kyrka. Dessutom kan man ta sig till kyrkan med kollektivtrafik. Tidtabeller och rutter finns på hemsidan för kollektivtrafiken i Åbo. (länken öppnas i ett nytt fönster).
Historia
Enligt berättelsen fick invånarna på Kakskerta år 1686 en enorm fiskfångst när de fiskade från stranden. Detta såg de som ett tecken från Gud: här ska de bygga en kyrka. Pengarna från de hundra tunnor braxen som öborna fångat och sålde på torget i Åbo användes för att inrätta en byggnadsfond för kyrkan. År 1963 gav Kungen tillstånd till bygget, men under de följande decennierna drabbades öborna av krig och missväxtår. Inte heller kyrkans förvaltning visade något större intresse för projektet.
Det var mödosamt att ta sig över vattnet till S:t Karins huvudkyrka. Det hölls gudstjänster på ön bara under de största högtiderna i Brinkhalls herrgård. Än en gång vände sig byborna till kungen, och 1764 beviljades ett nytt bygglov.
På 1700‑talet byggde man vanligtvis billiga träkyrkor, men trots knappa resurser ville öborna ha en stenkyrka. En viktig stödperson var herrgårdens ägare, Henrik Johan Krey. Kakskertaborna gjorde dagsverken på kyrkbygget.
En av århundradets få stenkyrkor reste sig på herrgårdens mark, vid stranden av en skyddad vik. Dit kunde man lätt komma med kyrkbåtar från skärgården. Kyrkan invigdes i december 1769, fast den inte ännu var helt färdig.