S:ta Katarina kyrka
S:ta Katarina kyrka byggdes på medeltiden. Kyrkan har bevarat de tidstypiska dragen hos medeltida kyrkor i Finland trots att den en gång förstörs i grunden och genomgått flera reparationer.
Kyrkovägen 46, 20540 Åbo
Öppet 8.6–7.8.2026 mån–fre kl. 12–17 (stängt 19.6). Guide på plats.
Övriga tider i samband med evenemang eller enligt överenskommelse
040 341 7130
vaktmästare
Max 400 personer
Tillgänglighet
Nästan tillgänglig
- Knapp som öppnar dörren vid huvudingången
- tröskel till kyrkbänkarna
- altaret är tillgängligt
- belysningen kan vara problematisk för personer med nedsatt syn
- hörslinga
- ingen handikapptoalett
- Hörslinga
Utrustning i lokalerna
- Dopfunt
- Ljudanläggning
- Parkering
- Piano/flygel
- Videokanon
- Wifi
Bokningar och förfrågningar
Vigslar och dop: Bokningstjänsten, 040 341 7011, turku.varauspalvelu@evl.fi, må-fre kl. 9-15
Begravningar: gravkontoret, 040 341 7253, turku.hautatoimi@evl.fi må-fre klo 9-14
Bokning för konsert: Församlingens kantor
Andra bokningar: Församlingsekreteraren, 040 341 7350
Kyrkan som festlokal
Den medeltida gråstenskyrkan med den bredvidliggande gamla prästgården, med gårdsbyggnader och ett rödmyllestaket, är en idyllisk plats för familjefester.
Det ryms 350 personer i S:ta Katarina kyrka. Man kan boka lokalerna kring kyrkan för familjefester eller begravningar.
Parkeringsplatser och ankomst
Man kan parkera bilen på parkeringsplatsen vid S:ta Katarina kyrka. Parkeringsplatsen tillhör Åbo stad och omfattas av stadens parkeringsövervakning. Kom alltså ihåg att använda parkeringsskivan.
Man kan även ta sig till kyrkan med kollektivtrafik. Tidtabeller och rutter finns på hemsidan för kollektivtrafiken i Åbo. (länken öppnas i en ny flik)
Historia
S:ta Katarina kyrka är en medeltida gråstenskyrka i stadsdelen Nummisbacken i Åbo. Den är en av de äldsta kyrkorna i Egentliga Finland. Det har funnits en församling här redan i början av medeltiden. Församlingen i Numme, eller S:t Karins, nämns för första gången i skriftliga källor år 1309, men församlingen uppstod sannolikt redan i början av 1200-talet.
Den tidiga församlingen valde att bygga en kyrka på Nummisbacken nära Aura å – en plats som varit betydelsefull redan under förkristen tid. Innan den nuvarande stenkyrkan har det funnits flera träkyrkor på platsen. Medeltiden var en orolig tid och det kan hända att ett fälttåg från Novgorod år 1318 förstörde den dåvarande kyrkobyggnaden. Ännu på 1300-talet uppfördes en ny träkyrka, som möjligen invigdes år 1351.
Kyrkan representerar medeltida stenkyrkoarkitektur, men har också flera särdrag. Vid planeringen av byggnaden fanns bland annat planer på ett västtorn och en nordlig ingång, men dessa genomfördes aldrig. Även kyrksalens struktur förändrades under byggtiden: utrymmet var ursprungligen tänkt som tvåskeppigt men utfördes slutligen som enskeppigt och täcktes med tegelvalv i form av kryssvalv. Kyrkans västra vapenhus tillkom senare, åren 1697–1699, i en stil som ansluter till medeltida byggnadstradition.
Under århundraden har kyrkan varit känd under namnet S:t Karins kyrka, eftersom församlingen hörde till S:t Karins socken. Den administrativa ställningen förändrades år 1939, då Nummisbacken införlivades med Åbo stad. Den del av S:t Karins församling som fanns på Åbos sida om kommungränsen bildade en egen församling, Turun Katariinaseurakunta. Samtidigt bytte kyrkan namn till S:ta Katarina kyrka.
Kyrkans namn hänvisar till dess medeltida skyddshelgon, den heliga Katarina av Alexandria. Katarina var en av medeltidens mest kända och högaktade helgon. Hon ansågs vara en förebild särskilt för bildning, mod och försvar av den kristna tron. Att kyrkan bär hennes namn speglar den medeltida helgonkulten och kyrkans långa historiska kontinuitet.
Museiverket har klassificerat S:ta Katarina kyrka och dess omgivning som en nationellt betydelsefull kulturmiljö. Förutom den medeltida kyrkan finns det ett jordfästningskapell, en klockstapel från 1800-talet och en prästgård, som har funnits på samma plats sedan 1200-talet, i den kulturhistoriskt värdefulla miljön. Kyrkan har i århundraden varit både ett centrum för det andliga livet och för den lokala gemenskapen, och är fortfarande en viktig del av verksamheten Katariinanseurakunta.