Riimi kyrka

Lokalernas kapacitet:

• Kyrksalen: 200 personer som sitter på rad
• Information om de övriga församlingslokalerna hittas här
• Information om de andra lokalerna i Riimi som man kan hyra hittas på Åbo stads hemsida.
• Vid behov kan man slå ihop kyrksalen och den stora församlingssalen till ett enda stort utrymme där 285 personer ryms att sitta på rad.

Man kör till parkeringsplatsen vid Riimi via Stoltgatan. Det finns två parkeringsrutor avsedda för personer med rörelsehinder. Det finns också handikapparkering på Friskstigen och på Piparestigen. Man kan lämna av en person med nedsatt rörelseförmåga vid varje huvudingång. Den kortaste vägen till kyrksalen, församlingssalarna och diakonins mottagning är vid dörr E2 på Friskinsstigens sida.

Man kan också ta sig smidigt till Riimi med kollektivtrafik. På grund av begränsade parkeringsmöjligheter uppmuntras besökare att ta sig hit med buss, till fots eller med cykel. Bussarnas tidtabeller och rutter finns på hemsidan för kollektivtrafiken i Åbo. (länken öppnas i en ny flik).

Arkitektur

Det ståtliga och arkitektoniskt högklassiga allaktivitetshuset Riimi i Runosbacken är ritat av Jaakob Solla vid Arkkitehtitoimisto Konkret. Riima är en rätlinjig, till största del två våningar hög byggnad – men kyrksalen och den moderna klockstapeln är 16 meter hög. Fasaden växlar mellan ljust bränt tegel och detaljer i gudfärgad metall.

– Riimi består av fyra delar och utrymmena mellan dessa formar ett gemensamt byatorg som är gemensamt för alla. De tjänster som behöver mera privathet är placerade i de yttre delarna av byggnaden och ju närmare byggnadens hjärta man kommer, desto offentligare blir utrymmet, berättar Solla.

Användningen av tegel i Riimis fasad är mycket lekfull. Byggnaden har både partier med reliefer och livfulla ytor skapade med hjälp av hörntegel – redan detaljerna i fasaden är värda att titta närmare på när man går förbi.

Konstverket Kerä (nystan)

Konstverker Kerä (nystan) välkomnar besökare genast vid bibliotekets ingång på Piparestigen. Konstverker föreställer en flaggstång som har böjts till ett nystan och påminner om ett fågelbo eller en häxkvast (tätt sammanväxande grenar).

Det överraskande och lekfulla verket återspeglar hur den omgivande bebyggelsen och naturen flätas samman och samexisterar. Den böjda flaggstången – som en linje ritad på fri hand – för en dialog med allaktivitetshusets rektangulära arkitektur. Boet i mänsklig skala kan också symbolisera huset och dess aktiviters funktion som hjärtat för byagemenskapen.

Anssi Pulkkinen och Taneli Rautiainen har gjort verket år 2023.

RunoUs

Konstverket RunoUs är ett resultat av fyra workshops med invånare i området, där deltagarna med alla sinnen utforskade vardagen och vad som utgör ett gott liv – bland annat över en kaffe eller pizza.

Verket fångar fragment av livet i Runosbacken: människor, natur, den byggda miljön och olika möten mellan människor. Färgstarka former i olika material pryder väggarna och många djurgestalter gläder besökarna.

RunoUs består av sju delar och förenar invånarnas vardag till en helhet som kan upplevas genom att följa en “stig” genom allaktivitetshuset.

Verket RunoUs (2024) är gjort av Suvi Aarnio, Pia Bartsch, Sara Ilveskorpi, Johanna Sinkkonen och Sanna Vainionpää.

Runosmäen metsä

Runosmäen metsä (Skogen i Runosmäki) är placerad i kyrksalens fönster och på altarväggen och består både av glas och en rund altartavla som är tryckt på duk. Santeri Tuori har planerat och förverkligat altarkonstverket år 2024.

Runosmäen metsä är uppbyggd av fotografier tagna vid olika tidpunkter, och rör sig i gränslandet mellan fotografi, måleri och teckning. Verket skildrar inte en specifik skog eller ett enskilt ögonblick, utan snarare skogen och tiden i allmänhet. Helheten för in naturen i byggnaden och suddar ut gränsen mellan inne och ute. Den förändras också med årstiderna och dygnets skiftningar och filtrerar ljuset på ett vackert sätt i rummet.

Tuori berättar:

– Konstverken på fönstret refererar till glasmåleriets rika tradition. Bilderna rör sig någonstans mellan fotografi, måleri och teckning. Fotografier som är tagna under olika år möts i samma verk. Det för fotografier typiska ögonblicket finns inte längre: tiden bara är. Var och en har sina egna minnen och erfarenheter av skogen. I skogen sätts tiden i ett nytt perspektiv; plötsligt är tusen år inte så lång tid. Verken strävar inte efter att avbilda en viss skog, utan skogen och träden i allmänhet – och ger utrymme för betraktarens egna tankar. Skogen gör en lugn.

Kyrkotextiler

Anna‑Mari Leppisaari har utformat Riimis kyrkliga textilier i fyra liturgiska färger: grönt, vitt, rött och violett. Textilierna, som innehåller färgskiftningar, återger naturens texturer och utstrålar värme och inger en känsla av att det andliga är tillgängligt och lätt att närma sig för var och en. Samtidigt förmedlar textilierna det heliga; det högtidliga och förkunnande.

Textilierna rymmer tydliga och igenkännbara kristna symboler, samtidigt som formspråket är modernt. Leppisaari har också vävt in djupare kristen symbolik i textilierna med hänvisningar till Jesu gärningar och bibliska berättelser. Till exempel har det vita antependiet (altarduken) fem kors som symboliserar Jesu fem sår på korset, medan den gröna mässhaken har ett kors som symboliserar livsvägen och de val som alltid hör till livet. Symboliken har noggrant anpassats till respektive liturgisk färg i kyrkoåret.

Kyrkotextilierna är vävda på en jacquardvävmaskin vid Lapuan Kankurit. Varpen är av bomull och inslagen av merinoull, merceriserad bomull, siden och metalltråd i guld- och silvertoner. Textilierna är sydda av Ateljé Solemnis i Tammerfors.

Textilierna har formgivits så att de harmonierar med Tuoris verk Runosmäen metsä. Anna‑Mari Leppisaaris kyrkotextilier blev färdiga år 2024.

Ordlista:

Antependium: altarduk som hänger på altarets framsida, vanligtvis den största av kyrkotextilierna

Predikstolskläde: kläde som hängs framför predikstolen (eller vid behov läspulpeten, om en separat predikstol saknas)

Kalkduk: duk som täcker nattvardskalken

Stola: Ett brett band som bärs runt nacken; används av präster, diakoner och biskopar

Mässhake: liturgens stora, poncholiknande plagg som används vid högmässor

Alla kyrkotextilier följer de liturgiska färgerna, som växlar under kyrkoåret. Den vita färgen symboliserar glädje, tacksamhet, renhet och salighet och används under kyrkoårets största högtider, såsom jul och påsk. Den röda färgen är en symbol för den heliga Anden och för bekännelsen till Kristus och används bland annat under pingsten, allhelgona och vid åminnelse av martyrer, till exempel på Stefansdagen. Den gröna färgen symboliserar hopp och evigt liv, men också liv och växt, och används under tiden från trettondedagen till fastetiden samt under tiden efter pingst. Under fastetiden samt andra, tredje och fjärde adventssöndagen används den violetta färgen som symbol för väntan. Svarta kyrkotextilier används endast på långfredagen och påskafton. Sådana har inte beställts till Riimi, utan vid behov kan en svart stola lånas.

Orgeln i Riimi kyrka

Orgeln i Riimi kyrka byggdes under sensommaren och hösten 2024. Den är tillverkad av den österrikiska orgelbyggarfirman Kögler och togs i bruk vid invigningskonserten den 30.11.2024.

Orgeln i Riimi har 22 stämmor, fördelade på två manualer (som spelas med händerna) och ett pedalverk (som spelas med fötterna). Instrumentet består alltså av tre självständiga delar som kan kombineras och klinga tillsammans. Orgelns fasad utformades i samarbete med arkitektbyrån som ritade Riimi och fick en enkel form som passar kyrksalen.

Orgelns mekanik och styrsystem har byggts enligt traditionella principer för orgelbygge. Huvudverket (piporna till den första manualen) är uppdelat i två delar och placerat bakom fasadpiporna. Öververket, som är ett svällverk (piporna till den andra manualen), ligger ovanför huvudverket och är dolt bakom fasaden. Genom att öppna och stänga luckorna i svällverket kan organisten reglera ljudstyrkan från piporna i skåpet. Pedalverkets pipor är placerade längst ned bakom orgeln. Mellan manualernas och pedalens mekanik finns en stämgång och en stege, vilket gör det möjligt att stämma och underhålla piporna. Stämning av tungstämmorna hör till organistens vardagliga arbete.

Riimis orgel är helt mekanisk och byggd på ett traditionellt sätt som ska hålla i århundraden. Enligt den traditionella orgelbyggartekniken används nästan inget lim och inga skruvar utan delarna fogas samman med träfogar. Alla träytor är noggrant bearbetade för hand. De material som använts är rent tenn, bly, fårskinn och lufttorkad ek och gran. Orgeln har konstruerats så att det ska vara lätt att utföra service på alla delar av instrumentet.

En stor kilbälg är placerad under orgeln. Bälgen tillför instrumentet tryckluft och ljudet uppkommer av att luften passerar genom piporna. Detta sätt att tillföra luft ger en mjuk, jämn och “musikaliskt” stabil luftström, vilket möjliggör en vacker och klar klang.

Efter att orgelns stomme färdigställts ägnades de sista månaderna åt teknisk installation samt intonering och stämning. Stämmorna (registren) anpassades till kyrkorummet och balanserades i förhållande till varandra. Intoneringen – det vill säga att justera varje enskild pips munöppning till rätt höjd – utfördes på plats i Riimi, eftersom det är det enda sättet att beakta kyrksalens akustik. Eftersom varje orgelpipa är ett eget instrument intonerades alla 1 192 pipor med största noggrannhet. De öppna piporna kapades till rätt längd och locken på de täckta piporna löddes fast.

Kyrkklockorna

Riimi inte bara syns, utan hörs också i Runosbacken. I Riimis klockstapel finns fyra kyrkklockor som kallar församlingen till gudstjänst. Kyrkklockorna har planerats av kyrktornsteknikern Supavit Nummelin. Klockorna klingar i tonerna ais², dis³, g³ och ais³. De ringer genom kläppslag (det vill säga att klockan inte svänger, utan kläppen slår mot klockans vägg), och de styrs från sakristian. Klockorna kan ringa antingen automatiskt eller genom manuell styrning.