Gudstjänster

Gudstjänsten är hela församlingens gemensamma sammankomst där man ber, sjunger och läser i bibeln. Under predikan förklarar prästen bibeltexterna.

Om man firar nattvarden under gudstjänsten kallas den för mässa. Om man inte firar nattvarden talar man om gudstjänst.

Söndagens gudstjänst brukar kallas högmässa.

Musiken har en central roll under gudstjänsten. Gudstjänsten inleds och avslutas med musik. Genom musiken kommer gudstjänstbesökarna in i rätt stämning för ämnet för gudstjänsten och genom gemensam sång blir församlingen delaktig i gudstjänsten.

Musiken under högmässan består av psalmer, liturgiska växelhälsningar, sjungna böner, hymner och annan musik.

Texterna i psalmerna förmedlar trons innehåll. Psalmsången är till för alla oberoende av sångkunskaper. Numren på psalmerna som sjungs under gudstjänsten finns på psalmtavlan på kyrkoväggen.

Den präst som leder högmässan, alltså liturgen, gör korstecknet som en inledande välsignelse genom vilken alla församlade välsignas. Samtidigt hälsar prästen på församlingen: ”I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn” och uppmärksammar därmed genast Guds närvar.

I början av högmässan närmar man sig Gud och tyr sig till Guds nåd och förlåtelse. I syndabekännelsen stannar man upp för en stund och rannsakar sitt eget liv och sina val och ber Gud om förlåtelse för fel, misstag och sådant som man ångrar.

Man erkänner sina synder och får förlåtelse tillsammans. Prästen påminner om att Gud har lovat att förlåta alla synder, och förmedlar Guds förlåtelse, syndernas avlösning, till de församlade.

Under varje gudstjänst läser man Bibeln, de kristnas heliga bok. Under högmässan läser man ofta tre bibeltexter, varav en är från Gamla testamentet, en från Nya Testamentet och en från evangelierna. Församlingen står upp när evangelietexten läses.

I predikan reflekterar predikanten över hur bibeltexterna relaterar till dagens liv. Man kan se predikaren som en brobyggare som gör kopplingar mellan de nästan tvåtusen år gamla texterna och vårt liv idag. Predikans syfte är att väcka tankar om bibeltexterna.  

Efter predikan är det dags för trosbekännelsen, då församlingen bekänner sin tro som ett svar på Guds tal.

Församlingen läser trosbekännelsen högt tillsammans. Det handlar inte om styrkan i den enskildes tro, utan om att uttala församlingens gemensamma tro.

Trosbekännelsen sammanfattar en stor del av kristendomens centrala innehåll. Det finns två trosbekännelser som brukar användas under gudstjänsterna: den apostoliska trosbekännelsen och den nicenska trosbekännelsen. De hittas i slutet av psalmboken och på kyrkans hemsida. Församlingen läser trosbekännelsen stående.

En av församlingens uppgift är att be för samhället, kyrkan och för alla som lider. Detta gör vi i förbönen, då vi för fram gemensamma böner till Gud.

I förbönen ber vi också för varandra. I många kyrkor finns en låda dit man kan sätta förböner som man vill att läses upp under högmässan. Man kan också skicka en begäran om förbön i formuläret på nätet. Skicka modigt in din egen förbön!

Under förbönen ber man också för dem som blivit döpta och begravda under veckan. Dessas namn läses upp i samband med förbönen. Man ber också för dem som ämnar ingå äktenskap eller som har vigts.

Församlingen samlar in kollekt, alltså en frivillig penningdonation, under gudstjänsten. Genom kollekten främjar församlingen förutom mission, även fred, välbefinnande och rättvisa.

Insamlingen av kollekten sker före nattvarden, under den så kallade offerpsalmen. Det exakat ändamålet för insamlingen berättas innan kollekten samlas in. Man kan ge kollekt eller låta bli, och ge just så mycket som man vill eller kan. Kollekten samlas in kontant, men vissa församlingar använder också MobilePay.

Den säkert mest kända bönen Vår fader (Herrens bön) läses under varje gudstjänst före nattvarden.

Det är den bön som Jesus lärde ut och den ger mycket enkla och ärliga ord för att tala till Gud – på samma sätt som barn talar med sina föräldrar.

Bönen består av några få önskningar som rymmer hela livet. Bönen finns längst bak i psalmboken.

Nattvarden är mässans höjdpunkt, eftersom det bröd och vin som delas där är Kristi kropp och blod, i vilka han själv är närvarande. Därför är deltagandet i nattvarden ett viktigt sätt att vårda sin relation till Gud. Jesus har själv uppmanat sina efterföljare att fira nattvarden.

Ursprungligen var nattvarden en verklig måltid i samband med gudstjänsten och fast den nu firas i en mera avskalad form är idén om en måltidsgemenskap fortfarande viktig.

Innan den egentliga måltiden ber och sjunger församlingen för att förbereda sig på att ta emot nattvarden. Församlingen ber Herren skicka den helige anden för att helga brödet och vinet till Kristi kropp och blod.

Nattvarden kan se ut på lite olika sätt under olika mässor, men det är bara att följa hur andra gör. Vid nattvarden knäböjer man vid altarringen eller tar emot nattvarden stående. Det är också möjligt att ta emot nattvarden någon annanstans i kyrkan.

Oftast ges oblaten, som nattvardsbrödet kallas, i handen och vinet hälls i en egen bägare. Man kan be om glutenfritt bröd eller alkoholfritt vin av den som delar ut nattvarden.

Barn är hjärtligt välkomna att fira nattvarden tillsammans med en förälder eller fadder. Barnet kan få en välsignelse, eller om barnet och föräldern/faddern vill även få nattvarden.

När alla som vill har fått delta i nattvarden uttalar prästen slutorden och församlingen läser tillsammans tacksägelsebönen.

Gudstjänsten avslutas med lovprisning. Det sker vanligtvis genom att församlingen sjunger en psalm stående, och på det sättet visar vår respekt för Gud. Lovsången är en av de delar där det blir tydligt att gudstjänsten är en fest.

Mässans sista ord är Guds: han välsignar oss. Prästen uttalar Herrens välsignelse som finns i Bibeln. Välsignelsen förmedlar Guds godhet och omsorg till oss. Vi går inte ensamma från gudstjänsten tillbaka till vardagen, utan tillsammans med Gud.

Innan vi återgår till vardagen bjuds gudstjänstbesökarna ofta på kyrkkaffe efter gudstjänsten. Alla som har deltagit i gudstjänsten är välkomna att lära känna varandra och njuta av gemenskapen!