Gravrätt
Gravsättningsordning
Vid upplåtelse av en grav avtalas det vilka som får gravsättas i graven. Om inget avtal har ingåtts i enlighet med 31 § 2 mom., får i första hand den avlidna person för vilken graven har upplåtits och dennes make samt dessutom släktingar i rätt upp- eller nedstigande led samt makar till dessa gravsättas i graven i den ordning som dödsfallen inträffar. Om det inte finns någon sådan släkting eller om innehavaren av gravrätten samtycker till det, får den avlidnes syster och bror samt deras barn, dessa personers adoptiv- och fosterbarn och alla dessa personers makar gravsättas i graven.
Med samtycke av innehavaren av gravrätten kan den myndighet i församlingen som svarar för begravningsverksamheten bevilja tillstånd till att även någon annan gravsätts i graven. (Kyrkolagen, kapitel 3, § 32)
I praktiken:
Släktskapet till den som först begravt i graven avgör vem som får begravas där. Anhöriga i rakt nedstigande och uppstigande led får begravas utan något intyg som stryker släktskapet. I övriga fall krävs ett officiellt intyg.
Alla som har rätt att begravas i graven kallas rättsinnehavare.
Välja gravens innehavare
Innehavaren av en gravrätt företräder dem som får gravsättas i graven och för talan i frågor som gäller graven på det sätt som föreskrivs i begravningslagen och i denna lag och som föreskrivs eller bestäms med stöd av denna lag.
Vid upplåtelse av graven avtalas det om vem som innehar gravrätten. Om inget avtal har ingåtts inom ett år från den dag då graven uppläts eller om det avtal som ingåtts inte kan följas på grund av att omständigheterna har förändrats, blir den avlidnes efterlevande make innehavare av gravrätten eller, om det inte finns någon efterlevande make, de närmaste arvingarna till den som först gravsatts i graven. Dessa ska utse en innehavare av gravrätten som företräder dem i frågor som gäller graven. Meddelande om den nya innehavaren av gravrätten ska lämnas till den myndighet i församlingen som svarar för begravningsverksamheten.
Om de närmaste arvingarna till den som först gravsatts i graven inte har avtalat om en ny innehavare av gravrätten, kan kyrkorådet utse en innehavare av gravrätten. Kyrkorådet kan ge företräde åt någon som bor på orten eller som har haft hand om skötseln av graven. (Kyrkolagen, kapitel 3, § 31.)
I praktiken:
De som har rätt till graven väljer sinsemellan vem som ska utses till gravens innehavare. Alla undertecknar ett dokument och skickar uppgifterna till samfällighetens gravkontor. Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet har ett färdigt formulär för utnämning av gravens innehavare.
Avstå från graven och spjälka upp graven
Giltighetstiden upphör tidigast vid utgången av det kalenderår då det har förflutit 15 år från den sista gravsättningen, dock inte förrän graven kan återanvändas. (Kyrkoagen, kapitel 3 § 30)
Man kan avstå från en gravplats även om nyttjanderätten fortfarande gäller, förutsätt att det har gått tillräckligt länge sedan den senaste begravningen. Tiden för okränkbarhet är 15 år för en urna, och 20 år för kistbegravning. Om släkten har en bred grav är det också möjligt att spjälka upp graven och avstå från en del av den. Då övergår förvaltningen av graven till församlingen, som kan överlåta graven till en ny släkt.
I praktiken:
Det krävs ett skriftligt godkännande av alla rättsinnehavare för att kunna avstå från en släktgrav. Oberoende om en person valts till innehavare av graven, krävs ett godkännande av alla som har rätt till graven. På gravkontoret kan man be om en blankett för samtycke som alla kan skriva under, eller så kan släktingarna underteckna ett fritt formulerat dokument. Dokumentet bör innehålla åtminstone följande information: gravens nummer och namnet på den som först begravts där, rättsinnehavarnas namn och underskrift, samt kontonummer för återbetalning av årsavgifter som betalts i förväg.
Om det är svårt eller omöjligt att få allas underskrift, kan det vara enklare att vänta tills tiden för innehavet av graven löper ut och därefter lämna graven utan skötsel, varvid graven i sinom tid återgår till församlingen.
Haudan menettäminen
Innehavaren av gravrätten svarar för att graven sköts på ett för begravningsplatsen värdigt sätt. Kyrkofullmäktige kan dock besluta att grundskötseln av gravarna på begravningsplatsen eller på en del av den ska ske på församlingens bekostnad. Kyrkofullmäktige kan besluta att församlingen svarar för skötseln av en grav, om det ur församlingens synvinkel anses viktigt att vårda minnet av den avlidne.
Kyrkorådet kan ålägga innehavaren av gravrätten att iståndsätta en grav vars skötsel väsentligt har försummats. För iståndsättningen reserveras en tid på ett år från det att beslutet har delgetts innehavaren av gravrätten. Kyrkorådet kan besluta att gravrätten ska vara förverkad om försummelsen inte har åtgärdats. Bestämmelser om delgivning av beslutet finns i 10 kap. 26 §. (Kyrkolagen, kapitel 3 § 33)
I praktiken:
Släktingarna till den avlidna bör sköta om graven eller betala för att samfälligheten gör det. Om graven inte sköts kan man förlora den, även om nyttjanderätten fortfarande gäller. Minimikravet är att hålla gräset välklippt och gravstenen upprätt.