Jag cyklar förbi domkyrkan
Den här våren och sommaren har jag cyklat förbi domkyrkan med en känsla av saknad. Under mina snart sex år som präst i församlingen har jag haft domkyrkan som min ”arbetsplats”. Men egentligen tänker jag inte på den som en arbetsplats. Varje gång jag stigit in i kyrkan har jag förundrats över dess speciella atmosfär. Nu när jag måste cykla förbi känns det som att inte kunna hälsa på hos en vän. Ännu tar det minst 2 ½ år innan renoveringen är klar. Kyrkobyggnaden står dock kvar, klockorna slår och ibland hör jag dem på morgonnatten hemma när jag sover med fönstret öppet.
Jag håller på och läser en bok av Joel Halldorf ”Makten och det heliga”. Han beskriver religionens centrum som människans möte med det heliga. Ritualer och platser har under historiens gång laddats med helighet och ”det heliga flätar band, mellan Gud och människan men också människor emellan”, skriver Halldorf. Begreppet religion betyder ”det som binder samman” och det svenska ordet helig kan härledas från ordet hel. Världen är brusten och därför söker många av oss det som är heligt, för att själv bli mera hel.
Det heliga är såklart inte enbart knutet till sakrala rum och riter. Särskilt under sommaren är skärgården, havet, klipporna, stränderna, ängarna och skogen för många av oss platser där vi upplever en helig närvaro, ofta utan att riktigt kunna sätta ord på upplevelsen utan att den banaliseras.
Författaren och Nobelpristagaren Jon Fosse hör till dem som menar att tillvaron är större än alla ord kan rymma. Tron på Gud är för honom att leva med en vidgad blick på tillvaron i stället för en snäv. Läkaren och författaren Anders Rosengren skriver att i Fosses böcker finns det gudomliga i matlagningen, under fisketuren, i mänskliga möten eller i ett nyfött barn som läggs i famnen. Fosse gestaltar människan som om hon levde i ett större sammanhang, där hon är något mer än en egoistisk självtillräcklig individ.
När jag cyklar förbi domkyrkan är jag ofta är på väg till vårt församlingshem Aurelia. Jag är glad över den fina salen där vi nu firar gudstjänsterna. Upplevelsen av Guds närvaro, och gemenskapen med alla dem som vill fira mässa är inte på paus trots att vi inte nu kan samlas under domkyrkans valv. Det är trots allt inom oss, i våra inre djupaste valv, som vi kan beröras av det heliga.
Maria Björkgren-Vikström
Församlingspastor i Åbo svenska församling
