Längtan till en katedral
Nu och då får jag mejl av människor som vill besöka Åbo domkyrka. Ofta är det människor som är på resa och som har någon koppling till Domkyrkan. Då måste jag göra dem besvikna genom att berätta att kyrkan faktiskt är stängd i drygt två år ännu. Det är en lång tid!
Vi är många som saknar Domkyrkan. Ni kanske läste Maria Björkgren-Vikströms Spaltare för ett par veckor sedan där hon beskrev känslan som saknade av en vän?
Det är inte samma sak att fira gudstjänst i en annan kyrka eller i ett församlingshem eftersom det doftar, låter och känns annorlunda. Det är inte samma sak att fira dop och bröllop på en annan plats om man föreställt sig det stora ögonblicket i den magnifika katedralen. Det är inte samma sak att passera kyrkan när den är inhägnad och låst som när man vet att man kan gå in en stund för att andas eller be.
För oss som saknar Domkyrkan har det skrivits en bön, kanske du har sett den på infoplakaten som finns nedanför Sömnens kulle?
Gud,
Ibland känns väntan lång.
Den kyrka som är viktig för mig renoveras,
och jag kan ännu inte gå dit.
Ge mig tålamod.
Hjälp mig att komma ihåg att du finns överallt och alltid.
Jag ber:
Bär mig som det gamla golvet bär,
ge mig samma ro som kyrkbänken ger,
beskydda mig som de starka murarna gör
tills jag kan återvända igen.
Amen.
Eftersom jag är involverad i renoveringen genom att föra fram vår församlings önskemål och behov får jag nu och då titta in i kyrkan och följa med arbetet. Hittills har jag fått se väggar som tvättats ljusare, pusselbitar till en gravsten som hittats i en låda under trapporna upp till huvudaltaret (lådan ska få bli kvar), kyrkbänkar som täckts in med skyddande fanerskivor och ivriga arkeologer som berättat om fynd som gjorts och hur de dokumenterats grundligt.
Altartavlan har jag inte fått se. Den är övertäckt och skyddad. Kommer du ihåg vad den föreställer? Den förställer den berättelse som vi läser som evangelietext på söndag när vi firar Kristi förklaringsdag. Hur lärjungarna drabbades av insikten om vem Jesus är när de såg honom på förklaringsberget tillsammans med Mose och profeten Elia. Du kan läsa berättelsen i Markus 9:2-8. Samma motiv finns på en ikon som vi fått låna till Aurelias gudstjänster under renoveringen.
För en del av oss är Åbo domkyrka förklaringsberget. En plats där vi allra tydligast kan se vem Gud är, där vi allra djupast drabbas av det heliga. För andra av oss får altartavlan påminna oss om de gånger och de platser där vi insett att ”Du måste finnas. Du måste. Jag lever mitt liv genom dig…” (Ur Kristina från Duvemåla).
Var finns ditt förklaringsberg?
Mia Bäck
Kyrkoherde i Åbo svenska församling
