Se på himlens fåglar och ängens liljor
Det här är ett av mina favoritställen i Bibeln (Matt 6:25-34). Jag återkommer ofta till Jesu ord om ängens liljor och fåglarna som får sin föda utan att samla i lador. Det är något i de där orden som alltid träffar mig. Kanske just därför att jag själv har så svårt att göra det Jesus säger. ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen” är en vacker tanke. Jag tycker om den och försöker tro på den, men att faktiskt leva så är betydligt svårare.
För jag vill gärna ha kontroll. Jag vill veta vad som händer sedan. Jag vill gärna ha en plan, och helst också en reservplan för den händelse att den första planen inte håller. Det är lätt att tänka att om jag bara planerar lite bättre, tänker lite längre och ligger lite mer steget före, så ska jag kunna undvika åtminstone en del av det som oroar mig. Och visst finns det mycket i livet som blir bättre av att planera. Det är klokt att ta ansvar och tänka framåt. Men det finns en punkt där det inte längre handlar om att ta ansvar, utan om att försöka kontrollera sådant som egentligen aldrig har varit mitt att kontrollera.
Det är där Jesu ord om liljorna blir särskilt viktiga för mig. Han säger inte att livet är bekymmersfritt och han lovar inte att morgondagen kommer att bli precis som vi önskar. Han säger något annat: att vi inte behöver bära morgondagen redan idag. Jag kan göra det jag kan idag. Jag kan planera, arbeta, ta ansvar och försöka göra gott. Men sedan kommer den punkt där jag måste släppa taget och erkänna att det finns sådant jag inte kan styra över. Det är kanske där tilliten till Gud börjar. Inte när vi har fått kontroll över livet, utan när vi vågar inse att vi aldrig hade den från början.
Jag tycker om att Jesus inte använder någon komplicerad bild för att tala om detta. Han pekar på något så vardagligt som blommorna på en äng. De bekymrar sig inte om sin morgondag. De försöker inte bevisa att de förtjänar att blomma. De bara tar emot det som ges dem. Kanske är det också en bild av nåden. Nåden är något vi inte behöver prestera fram. Den finns där innan vi har hunnit ordna allting. Gud väntar inte på att vi ska få kontroll över våra liv innan Gud kommer nära.
Jag önskar att jag alltid kunde leva så, men det kan jag inte. Men kanske behöver jag inte heller lyckas med det. Kanske räcker det att återvända till de där orden, om och om igen. När tankarna springer iväg till morgondagen, när jag försöker lösa sådant som ännu inte har hänt eller när jag håller lite för hårt i ratten, får jag stanna upp och se på liljorna. Morgondagen kommer när den kommer. Idag är här. Och Gud är här också.
Otto Lindén
Församlingspastor i Väståbolands svenska församling.
