Mitt sommarlov
Äntligen är det sommarlov. Vi flyttar till kojan i Gyttja som pappa kallar sitt barndomshem med kammare, kök och veranda. En nyare stockbastu byggd senare inrymmer dock nånting vi kallar för koppin som är inredd med en våningssäng där jag och brorsan huserar. Med oss i Skärgårdsvägens buss har vi hunden, marsvinen, cyklarna och allt annat tillbehör som behövs för en sommar på landet.
Det är 17 grader i vattnet. Hujdå så kallt tänker de vuxna. Men inte barnen. Då det är sommarlov ska det simmas nästan dygnet runt tills hela kroppen skakar och läpparna får en blåaktig nyans. Göken gol för längesedan och det betyder att strumpor och skor är satta på hyllan. Barfota är vad som gäller. Mamma säger med bestämd röst, ”ni tvättar fötterna före ni går i säng så att ni inte smutsar ner lakanen”. Vi lyder för det är lätt att lyda då man gör det genast.
Vi gallrar sockerbetor åt bonden och förtjänar glasspengar. Det är en stor händelse då butiksbilen kommer och stannar vid mjölkbron. Vi köper glass och karameller med våra pengar vi förtjänat på sockerbetsåkern.
Det regnar på nätterna och är soligt om dagarna. Då långa väderleksrapporten kommer i radion på kvällen skall det vara knäpptyst för pappa behöver veta vädret för att avgöra om nät ska läggas eller inte. Mamma vägrar nämligen delta i nätfiskandet ifall det går vitor på vattnet.
All fisk tas tillvara. Också simporna för simpsoppa är gudomligt gott. För att inte tala om de rökta flundrorna. Brorsan och jag kastar drag. Jag får aldrig ens ett napp medan brorsan däremot fiskar upp präktiga gäddor. Han är fyra år äldre än jag och sköter om att välja drag och jag undrar om mina ens har några krokar.
Såhär förlöper sommaren dag efter dag, vecka efter vecka. Vi är glada och lyckliga. Såsom alla barn borde få vara.
Nu är jag farmor till fyra finfina barnbarn. Vi firar sommarlov på holmen. Dagarna liknar dem som de var för dryga 50 år sedan. Det simmas nästan dygnet runt. Det äldsta barnbarnet sommarjobbar men kommer gärna hit då hon är ledig. Fötterna tvättas här också precis som i kojan i Gyttja. De yngre fiskar småabborrar och lär sig ro i viken. Den yngsta slår ut sina två mjölktänder med sitt eget knä. Som tur är lossar framtänderna i sin helhet så det behövs inget tandläkarbesök. En av flickorna (8 år) frågar: fammo, tror du på Gud och Jesus? Jag blir lite ställd och hon svarar före jag hinner säga nånting att det gör hon iallafall.
Så går dagarna. Dagarna blir veckor, veckor blir månader och månader blir år. Jag inser att vi är födda under lyckliga stjärnor. Jag tror att både Gud och Jesus har haft sina fingrar med i spelet. Det ska jag säga åt 8-åringen.
Tina Axen
Bokförare och banktant från Houtskär
