Livet har ingen bakåt-knapp som mobilspelen har
Jag sitter och spelar patiens på min mobil. Jag kör fast, men inser att om jag backar några steg kan jag pröva en annan lösning. Så jag klickar på bakåt-knappen och får en ny chans att flytta korten på ett annat sätt.
Lika lätt är det inte i livet. När vi har kört fast finns det ingen bakåt-knapp att trycka på för att göra ogjort det som blivit fel. Men det finns ändå för det mesta en ny chans. Vi kan pröva en ny riktning från den punkt vi nu står på. Det kan krävas ett förlåt till någon vi sårat, det kan behövas gottgörelse för något vi klantat till, men för det mesta, finns det en ny chans att välja ett nytt sätt att fortsätta framåt när vi insett att vårt gamla sätt att agera inte längre fungerar.
Men att komma till den insikten är inte lätt. Ibland behövs en ordentlig krasch innan man i sin fartblindhet ser att det som fungerade förr inte längre gör det. Ibland krävs det att någon utomstående gör en uppmärksam på att det man sysslar med inte är okej.
Den här söndagen kommer vi i kyrkan ihåg reformationen och Martin Luther. Han som blev arg på katolska kyrkans avlatshandel och hävdade att det är genom tron allena som vi får förlåtelse av Guds nåd. Det blev en ordentlig krasch mellan honom och påven.
Luther ville inte öppna eget, utan han ville återskapa kyrkan. Han ville klicka på bakåt-knappen och ta en annan väg än vad som hade blivit kutym med avlatsbrev där de rika kunde köpa sig fria från att gottgöra det som de gjort fel. Något som de fattiga inte hade råd med. Kyrkan ska inte handla om pengar, utan om tro och nåd, sa Luther medan påven såg den fantastiska penningströmmen torka in.
Idag funderar jag på om vår kyrka skulle behöva en ny våg av återskapande? Jag tror inte att det blir bättre av att låta kyrkan gå itu, men jag tror att vi skulle behöva försöka klicka på bakåt-knappen och pröva en ny stig. En stig där vi fokuserar på tro, nåd och kärleksfullhet. Där vi kan fokusera på det allra viktigaste i vår kyrka – Jesus. Vi kan behöva sluta klyva bokstäver och inse att vi är lika bra eller dåliga allihop. Det vi vanligtvis är oense om, är egentligen ganska obetydliga saker för kyrkan som helhet. På det stora hela är det Gud, Jesus och den heliga Anden som är det viktiga.
Janette Lagerroos
Ledande kaplan i Väståbolands svenska församling
